Att klenbryta

I AR-världen (Adventure Racing) är begreppet “klenbryta” förknippat med skam och förnedring. Det finns nog faktiskt inget i den världen som kan vara värre. Men vad betyder begreppet? Och varför är det egentligen så?

Humöret under alla lopp går upp och ner. När blodsockret är dåligt, vädret dåligt och orienteringen går dåligt, är det lätt att ställa sig frågan varför man egentligen utsätter sig för saker som man inte tycker är roliga. Man undrar om ens fritid inte borde vara rolig? Om man inte ska se till att man har det bra under den delen av ens vakna råd som man har rådighet över? Det man brukar komma fram till är att man är beredd att gå genom något som man inte upplever som roligt så länge den upplevda belöningen på andra sidan det tråkiga eller jobbiga uppfattas som tillräckligt stor.

För tävlingsmänniskor är en fullföljd tävling en stor belöning. Idag ofta under förutsättning att man får den erkänsla från omgivningen som man antar följer på målgången. Genom att visa upp våra bedrifter via sociala medier kan vi se till att inkassera bekräftelse gång på gång, från samma prestation. Det har blivit lätt att få bekräftelse snabbt. Långa tävlingar som AR-tävlingar är annars i stark kontrast till dessa snabba medel. Man kan tycka att det är irrationellt att gå över ån efter vatten på det sättet. Hålla på så länge för en klapp på axeln. Men för det första är mediebevakningen ofta väldigt bra under loppen och för det andra är det rimligt att anta ration likes/prestation minskar med tiden och att det därför behövs en större prestation för att uppnå ett givet antal likes.

Nu kan man tro att jag är ute efter att säga att det är fult att söka bekräftelse. Nej, inte alls. Det är ju så vi människor är funtade. I lite olika hög utsträckning, men dock. Det handlar ju om något så basalt som att bli accepterad av gruppen. Och där kan tävlingar vara ett bra sätt att visa hur viktig man är för den. Också för sig själv såklart.

Men tillbaka till begreppet klenbryta.

Klenbryta betyder att man bryter ett lopp, utan att man har “giltiga” skäl till det. Vad exakt som giltiga skäl är frågan som är intressant. Och vem det egentligen är som definierar de giltiga skälen.

Om man följer resonemanget ovan, så klenbryter man när man upplever att kostnaden för att nå det tänkta målet är för hög (kostnad > nytta). I den här ekvationen finns det två variabler: kostnad och nytta. Kostnaden är självklart umbärandet under loppet. Vad som utgör nyttan är lite mer diffust. Det kan som sagt vara bekräftelse från andra, men det skulle också kunna vara kamratskap inom laget (vilket också är en bekräftelse av gruppen), eller att bevisa för sig själv (och andra?) att man klarar av utmaningen. Nyttan skulle också kunna vara förknippad med någon form av uttalat eller outtalat prestationsmål. Att man exempelvis klarat av utmaningen när man nått prispallen.

Umbärandet, eller kostnaden, är att man fryser, är trött, eller brutit ett ben. Många människor tycker att det senare är ett “giltigt” skäl för att bryta. Stefan Schwartz tyckte inte det. Han spelade klart en fotbollsmatch med brutet skenben. Så även om kostnadsvariabeln i ekvationen kan anses ha skarpare definitioner är den ändå något som du själv bestämmer över. Man kan anta att de flesta människor inte skulle anse att det är att klenbyta om man går av med brutet ben. Axel ur led är nog också ok, men en stukning kan vara i gråzonen och jättestora skavsår är definitivt inom ramen för vad man förväntas tåla.

Klenbryt är alltså när man under loppet upplever att kostnaden > nyttan och därför skjuter ut sig.

Men finessen är att bägge variablerna alltså sätts av en själv. Alltså äger man också resultatet av ekvationen kostnad/nytta. Och alltså kan den påverkas.

Om vi då antar att vi vill minska frekvensen klenbryt (se till att kostnad < nytta) finns det såklart mycket man kan göra innan loppet som påverkar kostnads-variabeln. Vara vältränad, ha en bra strategi för att äta och ha bra utrustning. Kostnaden går att påverka under loppet, såklart. Men i stor utsträckning kommer den också att bestämmas av yttre faktorer som väder och vind som inte går att påverka. Dessa kostnader måste man bara acceptera. Nyttovariabeln går också att påverka innan. Se till att man får den bekräftelse man vill genom att arrangera en insamling för ett gott syfte, starta en blogg om äventyret, eller skapa ett lag kring utmaningen. Alla de sakerna kommer göra att man garanteras återbetalning på insatt kapital i form av bekräftelse.

Det enda man inte ska göra om man vill minska antalet klenbryt är att villkora nyttan med ett prestationsmål. Att tycka att man inte kan berätta om sin mara om den inte gick under 3 timmar. Att det vore dåligt att hamna utanför pallen, eller inte klara någon slags medaljtid. När man har en tydlig bild av sig själv och den prestation man identifierar sig med. Att man är en sub 3-löpare. Inte att man kan springa sub 3.

Att också sätta ett prestationsmål utifrån de okontrollerbara förutsättningar som konkurrenternas form utgör är ett grundfel. Lyssnar man på intervjuer med idrottare inför deras lopp pratar de sällan om medaljer, utan mer om vad de ska lyckas med i sitt lopp. Att de ska kämpa så mycket de kan, att de ska ta ut sig till det yttersta, eller att de ska förbättra passningsspelet. Saker som de råder över.

Genom att villkora nyttovariabeln och den inte bedöms kunna klaras av (alltså blir nyttan 0) blir ekvationen: “kostnad > 0” mycket sannolik.

Man har med andra ord skapat dåliga förutsättningar för sig själv. Och en bra anledning till ett klenbryt.

Multisporten är i mångt och mycket de envisas manifestation. Alla lag råkar på svårigheter och det är det lag som lyckas hantera det på bästa sätt som klarar sig i mål och inte klenbryter. Man testar folks tolerans för umbäranden till dess att många bryts. Så det är på det sättet självklart att klenbryt nästan är en egen gren i Misär Grand Prix (multisport). Det fiffiga är som sagt att man i mångt och mycket har resultatet för den tävlingen i sin egen hand.

Man ska dock vara försiktig med att tillämpa multisportens logik på det riktiga livet. Om man inte vill att ens liv ska vara ett evigt umbärande förstås.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *