På träningsläger med Simultanmannen!

Länge har stressade prestationsinriktade medelålders kvinnor (och män) åkt på yoga-resor till Indien för att vara tysta, eller “hitta sig själva”. Resor som fyllt ett syfte i att vara välbehövliga avbrott ifrån en vardag man inte riktigt hanterar. På senare år har ett  alternativ till detta blivit att åka på träningsläger. Ofta är det människor ur samma socialgrupp som de förra, men utan tanke om att finna sig själv utan snarare en om att nå upp till sin “fulla potential”. Simultanmannen är en av de som hängt på den trenden och arrangerade en resa till Ramsau i Österrike. Vi ställde några frågor till Johan, som var en av deltagarna på resan.

Kan det inte verka som att släcka eld med bensin att åka på träningsläger när man behöver koppla av? 

– Jag kan förstå att du tänker så. Det är förvisso samma mekanismer bakom alla typer av stress, men i mycket ny forskning har man kunnat visa att vältränade människor hanterar stress, eller åtminstone återhämtar sig bättre efter stressiga situationer än andra. Man har väl byggt upp ett system för att exempelvis kunna bryta ner hormonet kortisol, som bildas i kroppen vid längre episoder av stress. Med det sagt så kan man ändå anta att man inte bör dubblera stressen. Men du vet, för oss endorfinister är det svårt att ta det lugnt om man inte först tagit ut sig. Och då kan man ju ändå göra det på ett vackert ställe när man ändå håller på.

Hur hade du förberett dig för höghöjdsträningen? 

– Man inspireras ju av elitåkarna förstås. Inte träningsmässigt, alltså. Jag har ju inte alls grundtränat som man skulle. Men medicinskt. Jag fick en expresstid hos läkaren i måndags och plockade ut en ny sorts astmaspray och så fick jag en kräm med konstiga tecken som jag inte riktigt förstår, av mina kinesiska kollegor (som jag litar på).

dsc_0020.jpg
En uppbyggande kräm med oförståeliga tecken och en astmaspray, på hög höjd.

Vad tycker du om Simultanmannen som researrangör? 

– Planeringen har fungerat klockrent och informationen till mig som deltagare har varit fläckfri. Jag har fått veta allt jag har behövt veta tycker jag. Upplägget på träningen passade mig också perfekt.

Är det inte svårt att misslyckas med det, med tanke på att du är ende deltagaren och att du bokade tre dagar innan avfärd? 

– Jo, det har du förstås rätt i.

Vad har varit det bästa under veckan? 

– Det är att få stå på snö. Och det är att man fortfarande blir så glad när det glider under skidorna. Jag har stött på ett gäng medelålders tjeckiska män ute på glaciären de här dagarna. Bland dem finns det en man i gula och svarta tights, som varje gång han åker nedför den första backen ger ifrån sig ett glädjetjut. Yeee-haa! Ropar han och hoppar lite på skidorna. Exakt så känner jag mig, men har inte riktigt vågat mig på det där tjutet. Fast jag är glad att se att det finns fler som jag.

dsc_0025.jpg

Är det inte dags att åka hem nu, när du i brist på annat sällskap intervjuar dig själv?

– Det fanns en simmare som heter Gary Hall Jr som fick en fråga från en journalist om tristessen i att simma längd på längd utan att ha någon att prata med. Har svarade att det är ok så länge man ligger och pratar med kakelplattorna. Det är först när kakelplattorna svarar, som man behöver bli riktigt orolig. Så jo, det är det väl.

screenshot_20161106-090753.png
När man åker på glaciär är man glad att man är uppvuxen i en simbassäng och därmed immun mot tristess.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *