Strava enligt simultanmannen 

Det finns fler träningsappar än försvarets träningsklubb som är värda att lyfta. Strava är en sådan. 

Strava är en app där man kan tävla med andra cyklister eller löpare, utan att för den skull vara ute tillsammans. Genom att ladda upp GPS-spår i appen ser den var du varit och hur snabbt det gått. Och kan då jämföra det med andra som kört samma rutt. Sträckorna man tävlar på kallas segment och definieras av användarna. De kan vara uppför, utför eller rundor och olika långa. 

Man kan med andra ord skapa tävlingar av exakt just det man är bra på själv – och sedan såklart vinna tävlingarna. 

Min mountainbikecykling har väl inte utvecklats så himla mycket de senaste 10 åren. Det är ju roligt ändå. Eftersom att cyklingen i sig, där och då, är så fantastisk. Man behöver inte utvecklas så himla mycket då för att det ska vara kul. 

Ibland har jag tänkt att man skulle gå med i någon klubb, eller köra tisdagsrajden. Men det har liksom inte blivit av. Tanken med det är att få bli utmanad och sporrad. Kanske har jag varit för bekväm för att det ska bli av. 

Med strava behövs inte det. Den gör att man kan sticka ut själv. Och när man vet var segmenten finns är det bara att köra järnet där. I hellas är det många som kör med strava. Och det är dessutom många som är väldigt duktiga som kör där. Till exempel svenska mästaren Calle Friberg brukar dyka upp högt uppe i listorna. 

Och genom att det så att säga “alltid är race day” så kan du jämföra dig med en svensk mästare. När du har lite koll på var du brukar landa i listan så upptäcker du också andra som brukar vara i paritet med dig. Eller när du är bättre än dem. 

Visst. Tävlingsgrejen är ju kul. Men det är konsekvenserna för mig själv som varit roligast. När jag pressar mig och cyklar snabbare än jag tänker att jag kan, blir det ju också roligare än någonsin. Med farten kommer lusten. Med mer fart blir det… 

När jag inte trodde att mountainbikeåkningen skulle utvecklas så mycket, så tog den ett jätteskutt. Tack för det, Strava. 

På de etablerade segmenten i hellas ligger jag som bäst trea. Det är jag sjukt nöjd med. Kommer ofta mellan 5 och 15 i hellas om jag tar i. Tydligen kör jag snabbare nedför än uppför. Mitt bästa i Stockholmsområdet är en nedförsbacke på asfalt utanför Tyresö där jag bombat ner i 65 blås. Där ligger jag tvåa. Men jag rankar ändå hellas högre. På fornstigen förra helgen körde jag hela rundan. Med sluttid på drygt 40 minuter var det tredje bästa tiden. Och de övriga på listan var inga dåliga cyklister. 

Men Johan, är det säkert att alla tar det där på lika blodigt allvar som du? De kanske bara varit ute och tagit det lugnt. Tänker du kanske. 

Det skiter jag i, säger jag då. Som jag tidigare konstaterat så har alla tävlingar givna ramar inom  vilka tävlingen avgörs på vem som är snabbast eller bäst. Det här är de givna ramarna för Strava. Sen ska man inte extrapolera resultaten till verkliga livet, eller till verklig tävling. Tävlingen på Strava är en egen tävling i en egen form. Den kan ge en indikation på hur det skulle vara i verkligheten. Men också inte. 

Huvudsaken för mig är att Strava fått mig att cykla snabbare och därmed ha roligare. 

Heja Strava! 
Förresten. Jag kör vidare med fmtk. Ikväll på ett hotellrum i Gällivare. Funkar bra här också. Och träningsvärken i bröstmusklerna är nästan borta. Och likaså fylligheten. 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *