En riktig jävla långpanna

Långpanna: slang bland konditionsmissbrukare för långpass.

Det här med konditionsträning är ju som vilken annat beroende som helst. Man måste successivt öka dosen knark för att det ska ge den där kicken som man vill åt. Till slut sitter man där som en idrottens heroinist med smärtande löparknä eller hälsporre. För att beroendet för en del människor (inklusive mig själv) kan bli så allvarligt att kroppen tar skada av den allt för intensiva träningen, som krävs för att ge kicken.

Det är då man blir blandmissbrukare (triathlet eller multisportare). 

När knäna inte pallar mer löpning sätter man sig på cykeln och drar någon timme eller fyra. När både löpning och cykel är kört har man i alla fall paddling eller simning att ta till. Genom att blandmissbruka kan man upprätthålla den dos av det livsviktiga endorfinet som krävs för att man efter år av missbruk ska känna sig nöjd med sig själv. Men det blir såklart också vardag. Så när inte själva blandmissbrukandet är nog – det är då man ger sig in i långpannevärlden. I söndags var det så planerat för 8 timmar blandade karameller.

Men är inte det där en ganska negativ bild du ger av det hela, Johan?

Jo, visst är det så. Här nedanför kommer jag att återge den icke-cyniska bilden av en riktig jäkla långpanna. Men visst ligger det någon sanning i det som jag skriver ovan. Också.

 

Som sagt. En riktigt jäkla fin långpanna blev det. Åkte hemifrån 07:50 och kom hem 16:50. Till en början med lite grått väder och tveksamheter kring huruvida jag klätt mig rätt.

wpid-wp-1445761744293.jpg

Benen var lite småtunga. Hårda spinningpass hade tagit udden av benen. Vi cyklade på grusvägar till Högdalstoppen. Första toppen för dagen. Vi var 12 personer som rullade genom nymornade villaområden. Och försökte väcka våra egna kroppar.

wpid-wp-1445761756772.jpg

På toppen av Flottsbrobacken kom solen fram.

wpid-wp-1445761768144.jpg

Och när vi sprang runt 15 km spåret i Gömmaren var det sådär onödigt vackert. Då hade vi varit ute i 4,5 timmar och kroppen började skrika – efter kaffe. Så Marie och jag sprang och kom överens om att det skulle bli stopp på Max i Slagsta. För kaffe måste man ha.

wpid-wp-1445761776608.jpg

Sagt och gjort. Här står Marie och ser nöjd ut. För snart kommer kaffet.

wpid-wp-1445761788638.jpg

Multisportfika. Kaffe över disk.

Vet inte om det var kaffet som gjorde det. Men där någonstans började det gå riktigt bra. Vi rullade över till Ekerö och cyklade Fornstigen. På min lånade 26 tums hardtail var det en fröjd! Kvickt och lätt på trixiga stigar. Humöret på topp och krafterna likaså. Och kicken när vi kommer ut på landsvägen och det rycker i benen av någon slags lust att göra dragjobb. Den är grym.

Tveksamheterna från morgonen var borta och likaså var tankarna om bristande form. Det gick ju jättebra. Nio timmar och knappt två korvar mandelmassa senare så var jag hemma igen. Efter en grym dag tillsammans med trevliga människor i vackert väder. Det är ett bra sätt att spendera en dag på.

Mandelmassan är det perfekta tilltugget under en långpanna. Tre stycken klarar man Vättern på. Knappt två, en trevlig träningsdag.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *