Peak gubbvad

Nu är den nådd – Peak Gubbvad.

Inte för att jag vet att det inte kommer att bli sämre. Men för att jag inte accepterar att det blir det.

I onsdags sitter jag på ett seminarium en hel dag. OCH GUBBVADEN VAKNAR TILL LIV AV DET!

Jag kan tycka att det är ok om det blir ont efter att ha sprungit 400-ingar på bana eller hopprep eller höjdhopp. Då kan jag ta det. Men att sitta på en stol en dag och få ont av det!!

Är jag dömd till ett liv i stödstrumpor?

 

Men, om man tänker efter litegrann, så innebär det här också en del möjligheter. Det skulle ju kunna handla om belastning när vaden strejkar. Att jag tar i för hårt. Men givet onsdagens intermezzo är det ju troligt att det här med cirkulation mycket stor betydelse. Det måste ju vara den som inte riktigt är som den ska när man sitter på seminarium.

Och – dålig cirkulation är bra mycket roligare att åtgärda än för hög belastning.

Det verkar ju faktiskt bli bättre av moderat träning. Eller stenhård cykling. Men i vart fall moderat belastning på vaderna. En delikat balans. Jag läste en artikel som sa att det handlade om ischiasnerven. I brist på annat så tror jag stenhårt på den. Och kanske stämmer det.

Vi får se. För Peak Gubbvad är nådd. Det finns bara möjligheter från den här punkten och framåt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *