Vadjäveln igen

Jorå. Man går och tror att man är stark och så vidare. Tänker att “det här gick ju bra”. Nu ska vi se till så att det inte händer igen. Gubbvadsskiten.

Så jag masserar vaderna med en slags apparat, tills de blir mjuka som tarmar. Ont gör det. Men det är ju bra tänker jag. Det här med måttfullhet är ju sedan tidigare avskaffat. Och det är väl det jag får sota för.

Idag var vi ute och smög runt i Hellasskogarna och “simsprang”. Inga snabba fötter. Bara lugnt tempo. Borde inte vara knepigt. Men jo-orå. Det är klart vadjäveln blir sur.

Och det är ju klart att det är mitt over-the-top-masserande som är orsaken. Inser jag sen.

Lagom massage, ska det tydligen va. För mycket är tydligen dåligt.

Skit också.

Nu ska jag sitta lagom mycket stilla med stödstrumpor. Sen ska jag sätta igång lagom snabbt. Och springa lagom lugnt. Som vanligt. Igen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *