Tävling är inte anledning – det är alibi

En vän frågade mig: Vad tränar du för Johan?

Och jag blev om inte ställd, så i vart fall undrande. Det där är ju inte en fråga som jag ställer mig så ofta. Det är som – varför andas du Johan? Ja, det är väl en del av mig, mitt välbefinnande och inte minst min identitet. Min religion som jag jämfört den med tidigare. Och kanske är jag lite fundamentalistisk. I vart fall i ögonen på de som anmäler sig till Tjejklassikern för att de “behöver komma i form”.

Men fundamentalist är ju inget man strävar efter att bli. Så då blir det där med tävlingar ett perfekt alibi för att rättfärdiga fundamentalismen.

Nu ska jag till Kina med jobbet igen. Kommer ta med mig träningskläderna. Kommer att vara den där jobbige killen som går upp på morgonen och kör ett pass i gymmet innan de andra vaknat. Den där ambitiöse jäveln.

Men nu ligger ju Birkebeinerrennet två veckor bort och ger mig en anledning.

Det är inte annat än perfekt.

 

Jo. bilden har inget med texten att göra. Det är bara en fin bild från Indien, som jag längtar tillbaka till ibland…

Leave a Reply