Det ordnar sig. Inte.

Man brukar ju säga att det är svårt att lära sig av sina okomplicerade framgångar. Det är först när man möter på motstånd som man utvecklas. I helgen var jag således ute i skogen och utvecklades en smula. 

Om två veckor ska jag och min vän Wangler köra SM i multisport. Två stycken vinnarskallar som efter år av tävlande mot varandra nu ska göra gemensam sak gentemot de övriga multisport-tomtarna. Wangler har sin stolthet och sin styrka i paddlingen. Jag i cyklingen. Inte ett helt synkat lag med andra ord. Men mentalt lika som bär. Två testosteronfrustande, adrenalinstinna muskelbitar som med darriga händer läser de övriga namnen på startlistan. Och så var det den där biten med legitim manlig gemenskap. Det blir perfekt.

I tävlingen ingår det en god del löpning också. Plus att det ska orienteras. Hela tiden.

Så någon av oss måste hålla huvudet kallt. Får inte svepas med av adrenalinvågen. Bli ologisk och fatta dåliga beslut. Det blev jag. Så idag var jag ute och tränade just det på en orienteringstävling. Och det gick sådär. Men jag lär mig hela tiden och det är ändå två veckor kvar.

Det här lärde jag mig idag:

  1. Det är kanske dumt att gå in och välja den svåraste banan om man vill bygga sitt självförtroende. Eller. Ta bort kanske. Det är det. Även om jag fick fler kontroller för pengarna och mer tid för pengarna. Men i ärlighetens namn valde jag det nog för att det lät tuffast. Och tuffast och lämpligast är i vissa enskilda fall inte sammanfallande.
  2. När man tagit en kontroll är det inte så att man bara kan ta en slumpmässig riktning till nästa. Det finns en riktning som är den bästa mellan två kontroller. Och man måste kolla på kartan för att se den. Man kan inte bara chansa och tänka att det ordnar sig. Det gör inte det.
  3. OM man stannar vid kontrollen och tar ut en riktning till nästa. På kompassen. Så är DET den bästa riktningen. Man ska inte springa lite mer åt ett håll för att “det känns så”. Det är fel.
  4. Man ska inte hänga på folk som ser säkra ut när man står där i sin velighet och undrar vad man ska ta sig till. De kanske inte ska till dina kontroller. Och det är dumt att stämpla andras kontroller. Då blir man diskad. Och då säger de “icke godkänd” med ett förvånat uttryck när de printar ut dina tider i målgången inför alla de andra som också väntar på sina tider och man får gå därifrån och se ut som att man inte bryr sig och att man egentligen tror att det var fel på stämplarna.
  5. Och bara för att folk SER säkra ut betyder det inte att de är det. Dom kan också vara lika vilsna. Och när man hängt någon som sedan ställer sig och ser sig omkring uppenbart förvirrad. Då bli man själv tvungen att göra detsamma – fast utan att möta den andres blick så att du kan låtsas som om du orienterat dig dit själv hack i häl och också (by the way) tyckte att det blev svårt där. Då blir det pinsamt.

Men det är några tävlings/träningstillfällen kvar. De ska jag ta. För det här ska gå bra. Det kommer ordna sig.

Jo. Det gör det.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *