Nollställd

Idag hade jag träningspremiär. Ganska precis ett kvartals snörvlande och snorande har gett mig det längsta träningsuppehållet sedan 1986. Ja, det är riktigt. Så här länge har jag inte haft uppehåll sedan jag började simma som åttaåring. Sjukt egentligen. Nu är jag på noll. 

Jag vet. Jag har haft spinning med er ibland. Men jag har ju maskat. Så man kan inte riktigt räkna det. Och det ska ju verkligen framhållas att det varit ibland. Alexandra, den snälla, har väl antagligen kört mer än jag det här kvartalet. Det har inte varit för att jag varit sjuk, utan för att jag varit ute och rest och jobbat.

För det blir ju lite så. Något ska man ju göra. Man kan ju inte sitta hemma och uggla bara. All den här tiden som det tränas annars, måste man ju hitta på andra saker med. Det är väl något med endorfiner tror jag. Endorfin är ett hormon som kroppen tillverkar och belönar sig själv med när den gjort något bra. Det kan vara träning, men det kan också vara annat.  Jag har rest och jobbat som sagt. Och det har ju gått bra, så jag har väl fått min dos av morfinliknande substanser, men nu får det vara nog.

Igår kom jag hem från Indien. Sjukt intressant resa. Skriver om det sen. Och idag körde jag som sagt första passet. Ett riktigt monsterpass. Ett helt varv runt Sicklasjön och sedan tre olika övningar på gymet. Dramäpåenlitenvagn. Inget som går till historieböckerna. Försökte mest se snygg ut medan jag gjorde det. För snabbt gick det inte. Men jag är ändå rätt så nöjd. Sjukt nöjd med att ha en vanlig vardag. Det är ju liksom svårt att få in de här rutinerna som är bra för kroppen när allt man ska göra igår bestäms imorgon och hotellrummen känns som hemma efter en natt.

Nu ska det bli fint att bygga upp igen. Ska faktiskt bli intressant att se hur snabbt/långsamt det går. Ha vardag. Springa runt sjön och cykla i Hellas. Jag har en generell tumregel att det tar lika lång tid att bygga upp om det tar att förfalla. Om det stämmer ska jag vara tillbaka lagom till Vättern. Vi får väl se. Men att tänka så gör i alla fall att jag tänker långsiktigt. Det enda som egentligen håller. Jag kommer inte vara bra om en vecka. Så är det bara.

Nästa vecka ja. Besöket i Indien gick ju bra, men det blev också så att jag måste åka tillbaka nästa vecka. Det blir med andra ord en liten utmaning att hålla i vardagen nästa vecka. Klart jag kan hålla mig från att jobba hela dagarna, men det var det där med löpningen i skogen. Blir nog inte så mycket av det. I den skogen finns det nämligen två tigrar och en hel hoper med geparder och apor.

Höga upphopp på hotellrummet. Rätt fräscht när man tänker efter.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *