Kroppen – en dålig förlorare

Jo, det är ju så att träning generellt handlar om att nöta på kroppen, på olika sätt, så att kroppen säger till sig själv. Lite som en dålig förlorare. Nästa gång, då jävlar ska jag ha byggt upp mig själv så att jag inte dukar under för det huvudet säger åt mig att göra. Det är bara det att kroppen nästan alltid går förlorande ur striden. I vart fall för mig.

Vart ska jag komma med detta? Jo, jag ska förklara grunden till det pass vi kör.

Vi förbättrar vår fysiska prestation genom att provocera enskilda system eller alla ihop så att de dukar under och till nästa gång byggt upp sig starkare genom det som kallas “superkompensationsprincipen”. Om man ska träna så är det alltså bra att veta vilka system som begränsar dig mest, så att du kan förbättra dem. Med andra ord trötta ut dem.

Eftersom spinningen sker i grupp är det svårt med riktigt utstuderad individualisering. Därför har jag löste det så att jag blandar lite olika typer av pass så att alla får något. Alla får något som känns pissjobbigt. Eller något som är enkelt.

De system vi pratar om är de centrala (hjärta, lungor, blod och dess komponenter etc) och det är de lokala (musklerna och lederna). Något jag inte vet riktigt hur man ska kategorisera är förbränningen, som ju sker på lite olika ställen, men i huvudsak lokalt antar jag om vi begränsar oss till träningens effekter.

Den här perioden kör vi något jag skrivit distans+ på. Det är ingen vedertagen term, men jag tycker den passar bra. Vi tränar i huvudsak lokal kapacitet men då inte den maximala utan uthålligheten. Man har nämligen sett att musklerna kommer att tröttas ut av att köra på samma kadens och samma motstånd en längre tid. Mer uttröttade än om man kör blandad kadens på samma effekt. Med stöd i resonemanget ovan så provocerar vi alltså musklerna till att skärpa till sig lite och bli bättre på att gnugga på.

Dessutom kör vi sprintar. Det är vad man kallar för anaeroba alaktatiska intervaller. Det betyder att de görs utan syre, men utan att mjölksyra bildas. Det vi har efter intervallen är en syreskuld som muskeln har att hantera. För att göra det så kommer den att tvingas bilda fler mitokondrier. Ska förklara mer om det vid tillfälle.

Summa summarum så är det inget annat än 75 minuter kroppsprovokation vi håller på med. Hjärnan räcker kroppen fingret och kroppen svarar genom att muttra “nästa gång, då jävlar!”

 

Två andra grejer

Jo, jag hade ett möte på jobbet idag. Brukar inte. Ska inte. Skriva om jobbet här. Det andra jobbet. Satt och pratade med en man som jag inte ska säga vem det är. Jag sa att man kanske skulle inrätta ett Nobelpris i miljö. Han frågade om han fick ta den idén och ta upp det med Kungen. Jag sa, att visst, det går bra. Jag tänkte, att hur fanken trodde du att jag skulle kunna göra något av den idén själv. Klart du får.

Jag gillar fan Actic. De har en del grejer på gång nu. Kanske borde säga vi istället för de. Men det är bra skit i alla fall. Tycker att nya anläggningschefen är toppen. Tror att ni kunder, hoppas att ni kunder kommer att gilla det.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *