Jobb och träning – no no

På torsdag kör jag spinningen igen. Vi kör passet spinning 20110929 distans+

Det mesta går i vågor. Så är det ju. Jobbet är en sådan grej. Ibland funderar jag över mitt existensberättigande och mitt bidrag till kollektivet, när jag inte har några uppdrag inne. Nu var det i och för sig länge sedan. Jag har varit 100 % debiterbar de senaste två åren. Och ibland är det så där att man inte riktigt har tid att vara något annat än sitt jobb.

September har varit en sån här månad när jag inte riktigt hunnit med något annat. Det har varit mycket jobb och resor. Efter dryga sex år som förvärvsarbetande vet jag nu att om september var så, kommer jag att behöva hela oktober på mig för att komma tillbaka. Om september bara innebar en massa slaskträning, så kan jag kanske reparera det i oktober.

För det har jag lärt mig, att träning och mycket jobb. Det är no no. Rent biologiskt antar jag att det beror på att man belastar samma endokrina system (stresshormon) som i slutänden blir uttröttat. Det har ett namn också. Adrenaline gland fatigue. Det är när kroppen inte svarar upp med turbon, hur mycket du än sparkar på den.

Det är lite sjukt att man ska hålla på och använda sig av den här turbon, som ju faktiskt stresshormonerna innebär, till jobbet. Det som de gör är att göra dig redo för strid eller flykt. Som om ditt jobb skulle kräva strid eller flykt. De sätter dina system på helspänn. Och det är verkligen en turbo.

Man får välja var man ska använda turbon. I jobbet. På träningen. Hemma. För visst är det väl så att man har ett val, även om de kan kännas mer eller mindre tvingande. Jag väljer ju att jobba. Jag väljer ju att träna och vara stark. Jag väljer att ställa upp i tävlingar fastän jag är nervös. I september valde jag att jobba. I oktober väljer jag att vara hemma, träna och återhämta mig.

Jag har nämligen en aning om att november kommer att bli jobb.

För allt går i vågor.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *