Orientering- sommarens sport

Orientering är fan grejen alltså.

Det är en nördsport utan dess like. Alla orienterare är ingenjörer, kör praktiska bilar, har bra utrustning och ett analytiskt angreppssätt på sin sport. Dessutom är det så att man föds in i orienterarfamiljen, så att man kan sitta tillsammans i ring på sina fällstolar och dricka sportdyck ur termos. Och det är dessutom så att orienterare gör barn med varandra, så att man säkrar att generna blir de rätta och helgaktiviteterna bestämda för all framtid.

Det låter kanske raljant. Men det är sant… 

Sen ska jag också säga att orienterare är fruktansvärt trevliga och hjälpsamma, de gör väldigt bra arrangemang och det är en sjukt kul sport. Mycket stor respekt!

Jag har precis kör Järladubbeln. Det var som vanligt. Ömsom vin, ömsom vatten. Ibland går det sjukt bra och jag känner mig som skogens kung. Det är oftast då det händer. Jag tänker tanken “Jag kanske skulle kolla lite bättre vart jag ska. Äh. Det ordnar sig säkert.” Men det gör det inte. Det gör det aldrig. Och sen är jag borta och och får börja om från början. Med att bygga upp mitt självförtroende. Som oftast är på topp efter två tagna kontroller. Och sen är cirkeln sluten. Blir övermodig. Bommar.

Men nu ska jag kolla upp fler tävlingar. Det här blir det mer av.

Jo, det hände en grej i skogen. Kommer ikapp en man som såg ut att vara lika olämpad för sporten som jag. Snick-snackar lite. Säger att “De ä jävlar va branta bergena ä här!”. “Aa” säger han. Sen säger han “A åsså börjar man bli trött i huvet å. Tre timmars sömn är för lite”.

Även i den fina sporten orientering hålls det alltså på med den här typen av ursäktande. Jag kan inte minnas att jag såg att det fanns en speciell klass för de som sovit tre timmar. Förstår inte hur det skulle vara relevant i sammanhanget. Han menade kanske (troligen) att han skulle presterat bättre om han sovit mer. Men finns det då inte hundra saker som skulle kunna gjort att han presterat bättre? Till exempel att vara bättre på orientering? Snälla nån. Livet är inget handikapp-os. Acceptera din prestation för vad den är värd i sig.

Det här kommer jag att återkomma till. Det här tycker jag är intressant. För det säger något om hur vi ser på prestationer.

Men nu. Ska vi planera orieneteringssäsongen!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *