Hammarby Sjöstad som en provokation

Att skriva några rader om Hammarby Sjöstad var något som jag lovat tidigare. Men jag måste göra er besvikna. Det blir inte så. Ju mer jag tänkte på det desto närmare blev det till det som jag gör professionellt. Och jag skulle ju inte blanda. 

Det kanske var någon slags fånig idé från början. Det här med att jag skulle hålla isär sporten från Johan från spinning från jobbet. Rätt så ofta går de där sakerna ihop. Hur mycket är inte sporten av Johan till exempel? Ta ur tävlingshjärnan ur Johan och du har blott ett skal kvar. Ta bort prestationsångesten och kvar finns en påse underhudsfett. Eller något annat. Som det inte är så mycket av. Ni förstår.

Och från början skulle jag ju mest berätta när jag skulle vara borta från spinningen och vilka låtar vi skulle lyssna på när jag var där. Men sen är det ju rätt så kul att skriva. Inte bara om sport. Och dessutom, när man inte håller på med sport, kan man inte skriva om sport i jag-form vilket ju är lite av essensen med den här formen av bloggskrivande. Att man skriver om sig själv. Eller sådant som man själv tycker. Men Sjöstan då?  Continue reading

Indien – inte så jäkla yoga

Jag skulle ju beskriva Hammarby Sjöstad skrev jag. Kasta några mer eller mindre välriktade stenar i glashuset. Men jag åkte till Indien istället. Vardagslivet fick vänta. Där fanns en massa ställningstaganden jag behövde göra. Som man inte behöver göra hemma, där alla är som jag. 

Det ska sägas med en gång. Jag är inte så rasande berest. Förvisso är jag ute ofta, men inte så långt. Jag har aldrig gjort den där resan som man ska ha gjort till Sydost-Asien. Aldrig backpackat och rökt på. Själv åker jag ju mest till Frankrike och sportar. Det är ju ändå det som jag gillar bäst. Har jag i alla fall trott.

Continue reading

Nollställd

Idag hade jag träningspremiär. Ganska precis ett kvartals snörvlande och snorande har gett mig det längsta träningsuppehållet sedan 1986. Ja, det är riktigt. Så här länge har jag inte haft uppehåll sedan jag började simma som åttaåring. Sjukt egentligen. Nu är jag på noll. 

Jag vet. Jag har haft spinning med er ibland. Men jag har ju maskat. Så man kan inte riktigt räkna det. Och det ska ju verkligen framhållas att det varit ibland. Alexandra, den snälla, har väl antagligen kört mer än jag det här kvartalet. Det har inte varit för att jag varit sjuk, utan för att jag varit ute och rest och jobbat.

För det blir ju lite så. Något ska man ju göra. Man kan ju inte sitta hemma och uggla bara. All den här tiden som det tränas annars, måste man ju hitta på andra saker med. Det är väl något med endorfiner tror jag. Endorfin är ett hormon som kroppen tillverkar och belönar sig själv med när den gjort något bra. Det kan vara träning, men det kan också vara annat.  Jag har rest och jobbat som sagt. Och det har ju gått bra, så jag har väl fått min dos av morfinliknande substanser, men nu får det vara nog. Continue reading

Kolfiberloppis

Nu ska cykelparken moderniseras. Eller riktigare är att säga att den ska anpassas efter verkligheten. Kostymen ska anpassas efter kroppen och onödigt dökött, som jag inte förtjänar ska bort.

Först ut är ett par fina hjul. Zipp 404. Måttligt använda. Halva priset (11 000kr) inklusive tubdäck och väskor. Shimanobody

Sedan säljer jag ett par Mavic Ksyrium SL. 2500 kr. Bra skick.

Och en komplett utrustning Shimano Dura Ace. 8 år gammal. Bra skick. 2300 kr.

 

Sedan finns också en Scott Scale 20 (MTB). Köpt i Augusti 2011. Utmärkt skick. 18 000 kr (30 000 nypris).

Och en Scott CR1 Pro (landsväg). Årsmodell 2010. Originalutrustad. Bra skick. 16 000 kr (30 000 nypris)

 

Dagens

Ikväll kör vi så spinning som vanligt. Jag kommer att överraska med ett pass. Nästa gång vi ses kommer mina pass att vara Vätternspinning. Alltså 90 minuter.

Vi ses ikväll!

Jag börjar med Ryssland

Val i Ryssland och Putin och demonstrationer. Och Kina är kompis med Ryssland fast ändå inte. Jag har varit i Ryssland, på Kolahalvön på skidsemester, precis som Putin. Motsägelsefullt i sig. Och jag förbluffas. Ja, jag förbluffas över det mesta. Ryssland är bra konstigt. Eller är det bara jag? 

Det här är en text som egentligen handlar om statusmarkörer. Om man skulle vara lite pedagogisk, så skulle jag kanske börjat med att beskriva dem ur ett generellt perspektiv  för att på något sätt börja med att sätta var vi själva står. Vad vi värdesätter. Man brukar ju säga så, att det är svårt att känna andra innan man känner sig själv. Eftersom man alltid, ja alltid, relaterar till sig själv är det ju svårt att veta var på skalan de andra är om man inte vet var man själv är. Att man själv kanske, troligtvis, inte utgör norm för hela världen. Men nu gör jag inte så. Jag börjar med Ryssland istället. Continue reading

Veckans pass

Är klart. Det blir ett distanspass med en rivstart. Ni som körde det förra passet kan tänka att det är som då. En lugn inledning och sedan en spurt. Fast tvärt om.

Det jag vill åstadkomma är att vi börjar med en skuld. Inte så mycket syra, men väl syre. Den skulden är förvisso snabbt inhämtad. Det är jag medveten om. Det vi gör under passet är i princip att träna på att återhämta. Ju bättre vi är desto snabbare går det. Och sen är det också så att vi successivt bygger oss starkare. Nu fixar vi nog inte 75 minuter intensivt. Men det gör vi sen.

Musikaliskt kan man se att jag börjar ha tämligen gott självförtroende efter förra veckans goda respons. Har vågat slänga in en låt med min favorit Aphex Twin. Ett geni. Mindre kan man inte säga. Vi hittar också Sisters of Mercy och en grym låt med Of Montreal som är närmare 12 minuter lång. Det här kanske sänker ert förtroende för mig. Men jag chansar. Jag tror att ni är redo.

Här är länken: spinning 20120216 distans+